Vi har gjort slut
Många kanske tycker att det är konstigt att skriva om en sån här personlig sak för 2 personer, såhär öppet. Men jag tänker bara skriva hur det är utifrån mig och för att jag typ bara vill skriva av mig. Och, folk undar. Jag och Oliver har gjort slut, vi gjorde det för över en månad sen typ. Vi var tillsammans i ett år, eller egentligen längre men det var då vi satte datumet liksom. Vi har ju gillat varandra sen 6an typ. Jag tänker inte göra det så luddigt men vårat förhållande var kort och gott hur bra som helst. Det fanns inte på världskartan att någon av oss skulle vara otrogen under vårat förhållande. Han kom helt sjukt nära min familj. Mina föräldrar älskar honom. Min mormor och mofar också. Hela min famil gillar honom. Det jobbigaste som hände under vårat förhållande var väl att någon försökte göra vissa saker som man absolut inte gör mot någon i ett förhållande. Det var väl egentligen det enda "problemet", eller det enda problemet i händelser. Jag var dödskär i honom typ hela föhållandet, eller såhär nykär fast väldigt länge. Jag kunde umgås med honom samtidigt som mina kompisar för att han är så allmänt snäll och trevlig. Och nu kanske dom flesta som läser det här, undrar varför det tog slut. Och så mycket detaljer behöver vi inte gå in på tycker jag. Det funkade helt enkelt inte och vi båda kom fram till det beslutet att vi skulle göra slut. Ganska oväntat men ändå inte med tanke på hur det hade varit sista tiden.
Jag är så sjukt jäkla tacksam att jag och Oliver blev tillsammans etfer MÅNGA om och men. Och att han fortsätte att vilja ha mig även fast jag var så oklar och oredo för ett förhållande ett långt tag. Han är världens finaste kille. Och det är så bra att jag fick honom som första pojkvän, för man vill inte byta ner sig. Tror knappt att jag kommer att lyckas byta upp mig eftersom att han är så pass bra. Men jag kommer kanske få någon på samma nivå förhoppningsvis. Jag kommer att veta hur ett bra förhållande ska vara. Det var ju inte så längesen vi gjorde slut och därför skulle det absolut sticka i ögonen att se honom lycklig med någon annan. Men samtidigt hoppas jag att om han vill bli tillsammans med någon, att det är en kanonbra person. Som sagt, ingenting speciellt hände men det funkade helt enkelt inte längre.
Vi kan umgås rätt normalt nu med tanke på att det var så pass kort tid sen. Vi träffades senast igår med några andra kompisar. Jag tycker att det är skönt eftersom att jag fortfarande vill ha kvar honom i mitt liv. Jag älskar ju honom något enormt. Och ens första kärlek är ju alltid ens första kärlek. Mer än så behöver man väl inte säga.