En grå dag
En sån där allmänt deppig dag även fast allt är så perfekt, en sån dag har det varit idag. Idag hade vi bara orientering, vi slutade innan 12 och åkte därifrån. Jag, Oliver, Tone och Max åkte till Oliver. Vi gjorde verkligen ingenting. Vi somnade, vaknade, somnade, vaknade, umgicks och bara var, typ. Det var väldigt mysigt faktiskt. Alla var så sjukt trötta, jag vet inte vad det berodde på. Men den här dagen har bara känts så grå på något sätt. Kan bero på vädret, som var jättetråkigt och grått idag. Men jag tror inte att det är det som ligger till grunden i att jag känner så. Allt i mitt liv just nu är perfekt. Jag har dom jag älskar mest av allt, det är snart sommarlov, det är show på lördag, jag ska göra saker nästa vecka som jag längtar hur mycket som helst till. Allt är sådär allmänt bra bara. Men nu har ju jag Vitiligo, och när sommaren börjar komma på riktigt så kan det bli väldigt jobbigt för mig. Som för andra också, så jag är absolut inte ensam. Inte bara det, utan kroppskomplex över huvud taget bara smyger sig på. Andra somrar har det mest varit Vitiligon som varit det enda som är jobbigt typ med kroppen. Men nu är de det och annat. Jag vill absolut inte ha uppmärksamhet för att jag skriver såhär, utan det är inte alls det som är mitt syfte med detta. Men jag vet att det är så himla många andra som känner likadant. Och vad beror det på? Alla kroppsideal. Jag trodde verkligen inte att jag kunde bli påverkad, men nu har jag tydligen blivit det. Jag ser någon kompis och tänker att jag vill att min kropp ska se likadan ut. Varför kan man inte bara vara nöjd med hur man själv ser ut liksom? Dock skiftar det lite dag för dag, för mig. Vissa dagar är jag jättenöjd med hur jag ser ut och vill inte ändra något, vissa dagar inte. Men jag känner att jag inte varit missnöjd så pass länge som den här gången. Och jag vet ju att jag inte ska behöva vara det. Eftersom att alla är så fina på sitt sätt. Det är ju verkligen så. Men det suger bara allmänt att känna så. Jag kommer inte att skriva vad jag är missnöjd med, för jag vill inte på något sätt påverka andra att känna sig missnöjda med saker och ting. Och varför skulle jag skriva det liksom? Syftet med detta inlägg var att för det första att skriva av mig, för det är lite (mycket) vad bloggen är till för. För det andra så vill jag bara skriva att väldigt många, tyvärr, känner såhär. Om man inte vet det.
Annars är allt perfekt. Helt perfekt. Och jag är så tacksam för allt som jag har och får. Jag känner mig så ytlig som är lite missnöjd över över en ytlig grej. Men det är ju också fel att känna så...
Oliver igår, bärandes på min tunga väska, hehe.